måndag 25 juni 2018

Förvandling av en ask

När hjärnan är trött och inte orkar läsa då är det dags att  pyssla. Ja, när det ändå kliar i mina fingrar att göra något. Hittade den här asken jag sparade.
 
 
Den här asken hade jag sparat i ett antal år. Tyckte den var bra att ha. Men vad skulle jag använda den till? Kollade bland mina vackra papperskollektionen och pling kom det en idé.
 
 
En godisask fick det bli. Papper är från Graphic 45 och Heartfelt Creations. Här på locket använde jag ett papper från "Botanical Tea Collection" av Graphic 45. De små citroner hade jag köpt för länge sedan och nu äntligen kunde jag använda dem. Fjärilar var klippt ur ett papper från Maja Design. Tårtor var knappar.
 
 
Chokladen var klippt ur ett papper från "Café Parisian Collection" av Graphic 45. Kaffecupen är från "Coffee talk Collection" av Heartfelt Creations.
 
 
 
 
 
 
 
 
Papper från "Café Parisian" av Graphic 45.
 
 
Älskar den här papperscollektionen från Graphic 45.
 

Lagd i några choklad godbitar. En mobiltelefonask har förvandlats till en godisask. Kände mig ganska nöjd. Nu återstår att visa min käre make och får hans omdöme.
 
Må gå gott!

torsdag 21 juni 2018

Läs tips 2

Nu har sommarlov/semester börjat för många. Dags med lite boktips.
En av författare som jag har läst några böcker av är pastor Max Lucado. Han skriver på ett språk som är lätt att förstå. I hans böcker utgick han ofta ifrån en av bibelböckerna eller någon biblisk person.
 
 
Här är två av hans böcker jag läst. I båda böckerna finns det frågor för varje kapitel längst bak i boken. Frågor för reflektion och samtal i t ex en bokgrupp.
 
 
Den här boken finns översatt i svenska. Här utgick Max Lucado från berättelsen om Josef och hjälper oss läsare att bemöta svårigheter vi kan möta i livet.
 
 
På bokens baksidan står det:
"Du är rädd att du inte kommer att klara det. Du är rädd att depressioner skulle aldrig lämna dig, din klagan skulle aldrig ta slut, smärtor du känner inte komma att gå över. Kommer det gråa himlen att någonsin släppa fram ljuset? Kommer bördan att bli lättare?"- (Min egen översättning)
 
Max Lucado tog Josef som exempel. Josef som blev såld av sina bröder till ett främmande land där han blev slav, jobbade sig upp och blev oskyldig anklagad, kastad i fängelse ... men han gav aldrig upp. 
 
Det kan kännas likadant i våra liv. Att olycka, misslyckande, sorg, smärtor, sjukdomar...elände verkar aldrig ta slut. Då uppmuntrade Max Lucado oss att ta Josef som förebild.
 
"Du kommer att klara det.
Det kanske inte bli smärtfritt.
Det kommer inte att gå fort.
Men Gud kan använda det trasiga till något gott.
Var inte dåraktig eller naiv.
Men inte heller modlös.
Med Guds hjälp, kommer du att klara det." (min egen översättning)
 
 
Den här boken läste jag ut för ett par veckor sedan. Jag läste den samtidigt som jag läste Josuaboken i Bibeln. I "Dina bästa dagar" utgick Max Lucado från Josua. Vi kan känna oss rädd, liten inför vissa motstånd vi möter i livet. Då ska vi ta Josua som förebild och ta hjälp av hans sätt att bemöta och bekämpa livets svårigheter.
 
 
"Alla möter vi dem. Motstånden som hindrar vår väg till glädje. Svårigheterna som begränsar våra äktenskap. Fruktans murar som stoppar vår frid. fästena som hindrar vår andliga utveckling. Hur kan vi riva ner dessa murar av hinder som håller oss borta från den framtid som Gud lovar oss?"
 
Att läsa den här boken samtidigt som jag läste Josua hjälpte mig att förstå bibelberättelsen. Att det som hände då kan hjälpa mig idag, i mitt vardagsliv. Tron, berättelserna i Gamla testamentet var inte bara sagor, historik utan de har med livet att göra. Gud hjälpte då och Han hjälper även idag. Det gemensamma i dessa två böcker är att Gud är densamme oavsett tid, person, omständigheter. Huvudsaken är att vi håller fast Guds löfte.
 
"Vi kanske faller, men vi ger inte upp. Vi kanske får kämpa, men vi kan övervinna modlösheten. Vi kan uppleva ett liv fyllt av andens frukt och tron kan växa. Med Guds hjälp kan vi stänga gapet mellan den person vi är och den person vi önskar att vi var."
 
Jag önskar er mycket trevlig läsning!
 
Böckerna hittar du hos
Bokus.se
Sjöbergsförlag
Semnosförlag


torsdag 31 maj 2018

Boktips - Guldet blev till sand

Hej!
Det var ett bra tag sedan jag gjorde något inlägg här. Livet har sina förändringar.
 
Mitt intresse för böcker har fått en nytändning sedan hösten 2015. Med det började jag köpa böcker igen och vi fick skaffa nya bokhyllor. Bland de senaste böcker jag läste var boken "Guldet blev till sand" skriven av:
 
 
 
Per Ewert - Han är författare, lärare och samhällsdebattör. Han var informations-
sekreterare vid den kristna tankesmedjan Claphaminstituetet från 2010. 2016 efterträdde
han Tuve Skånberg som direktor. Han sitter även i styrelsen för Evangeliska Frikyrkan.  
Det var lite om författaren. 
 
 
Så här ser den fina boken ut. Den var utgiven 2013 och beskrev hur samhället, kristenheten
har blivit påverkad av allt erbjudande om materiellt välstånd. Hur vi mår sämre fast möjligheter
att välja har blivit fler och lätt tillgänglig.
"Den själsliga ohälsan väller över i den materiellt välmående men andligt fattiga nutids-
människans inre. Vad är det som har gått snett i allt det här som från utsidan borde vara
så fantastiskt? Hur kan vi skilja det sanna guldet från de falska skatter som obevekligen faller
sönder till grus och sand? Hur kan vi finna den skatt som verkligen är värd att leva och
dö för?"
 
Per Ewert skriver med humor och klarsynhet. Boken är indelad i korta kapitel. I början på varje kapitel var det ett citat från en sång, dikt eller någon känt person t ex
"Den som har satt sig i sinnet att endast söka den världsliga välfärden är ständigt på språng,
ty han har endast en begränsad tid för att få tag i och njuta av den. ALEXIS DE TOGQUEVILLE, FRANSK POLITIKER OCH HISTORIKER" utifrån citatet beskrev han hur "människan verkat tappa bort sig själv någonstans på vägen." när allt ska gå fort och fortare.
 
 
 
Inte ens kyrkan kunde motstår de snabba förändringar och lockelser. Den blev slapp och eftergiven. Per Ewert skrev: "På senare tid har vissa förkunnare betonat Guds nåd med så stor emfas att dess
omistliga tvillig-sanningen och insikten om vår synd-blivit alltför svag.
En sanning som förkunnas utan nåd kan upplevas som kylig och kärlekslös. En nåd som å
andra sidan bara strör ut gracer utan att samtidigt förkunna sanningen om människan och
hennes skuld blir istället torftig, smaklös och utan egentligt innehåll. En verklighet som kan
bejaka både nåden och sanningen vore av oskattbart värde. De goda nyheterna är att en sådan verklighet också existerar."
 
Trots att boken skrevs 2012-2013 var det som beskrevs lika aktuell. Stundtals blev jag ledsen men
den gav också hopp. För "Det kommer en motreaktion. Den måste komma. Människan
härdar inte i långa loppet ut i en tillvaro där vi förlorat så mycket av vårt sanna jag. Det
medieintensiva 2010-talet ser ett behov av en överlevnads-, för att inte säga övervinnings-
guide, i kampen för att återvinna det verkliga livet."
 
 Jag kunde ibland inte släppa boken. För den beskrev verkligheten så träffsäkert. Utan varken försköning eller svårmålning. Läs den och bedöm själv.
 
Boken hittar du:
 
Fler boktips kommer!
 


fredag 2 mars 2018

Tillbedja och underhåll

 
 
Tillbedja och underhåll
 
Ja, är det något skillnad mellan tillbedja och underhåll? Jag har varit kristen hela mitt liv och under min livstid har gått på många olika gudstjänster och möte. Visst märkte man skillnader mellan de olika gudstjänsterna och möten. Och olikheter var berikande. Ibland kunde man bli lite fundersamt men inget jag fästade mig i eller blev avskräckt av.
 
 
I den gångna veckan var jag på tre olika kyrkor på gudstjänster och möte. Tema och mötesformen var olika. Det första berättade jag om i mitt förra inlägg och det var på en torsdagskväll. Sedan på lördagen var jag på en kvinnokonferens och där var tillbedjan i fokus. Lovsångsteamet bestod av en pappa med sin dotter och en mamma med sin dotter. De var inte gifta med varandra utan var goda vänner sedan länge. Den enes dotter spelade fiol och den andra flicka spelade cello. Båda var i 20 års åldern. När de sjöng märktes inte att de sjöng för oss utan de ledde oss in i lovsånger där vi alla var med på ett eller annat sätt. Det kändes en frihet. Några stod upp och sträckte upp sina händer och några bara stod och vissa  satt tysta och stilla på bänken. Men det var ändå en samstämmighet i rummet. Man tänkte inte alls att någon skulle titta på mig. Talarna under de mötena pekade gång efter annan på Gud och berättade vad Gud gjorde i deras liv och vad Gud kan göra i vårat. Fokusen var på Gud och vad Jesus betyder idag i våra liv. Det handlade inte om teologi, religion. Hela den dagen handlade om relationer. I gudstjänstsalen hade vi en samvaron med den Gud vi alla tror på och det fortsatte även utanför kyrksalen. Vi var inte många men vi kände gemenskap med varandra. Under lovsånger var vi alla med och i det grad att vi brydde oss egentligen inte om mat eller tid. Det var en sån glädje i tillbedjan att vi kunde ha bara fortsatt med att lovsjunga vår underbara Gud. Man lämnade kyrkan med en skön känsla. Jag var inte ensam.
 
Dagen efter var jag på gudstjänst hos en annan kyrkan. Vet inte varför men under gudstjänstens gång kände jag bara att "det här är underhåll". Nu menar jag inte att de som ledde lovsånger var där för att underhålla oss. Vem är jag som kunde bedöma? Det var bara en känsla jag fick. Under lovsång var det någon som stod upp men man såg en osäkerhet hos honom och efter en liten stund satte han sig. Atmosfären var inte frihet, glädje, tillbedjan. Det fanns rädslan inblandad. Längtan var påtaglig. Men allt var så "ordning och reda". Man talade om Gud och om bön men..... fokusen var människor. Det fanns en osäkerhet och man ville gå vidare. Lunchen väntade, nästa mötespunkt väntade...man hade svårt att stanna upp och stanna kvar i tillbedjan? Jag vet inte. Men där lämna jag med en känsla av osäkerhet och jag kände mig ensam.
 
När jag kom hem började jag fundera varför det kändes så påtaglig olika mellan dessa dagar? Det handlar inte om att döma. Vilken som tillbad och vilken som underhålla. För mig handlade det om fokus och inställning både hos de som planera och leda mötena och vi som besökarna. För mig verkade det som vår gemensamma inställning och fokus avgör om en gudstjänst blir en tillbedja till Gud eller om det bli ett underhåll. I den ena samling var vi bara 50 medan i den andra var ca 200. Kvantiten har ingen betydelse när det gäller tillbedjan. Man kan tillbe Gud helt ensam i sitt hem och man kunde vara 10000 i ett ställe och man känner sig ensam. Hjärtats inställning.
 
Man pratar så mycket om kyrkorummet. Det ska byggas större, modernare, ljusare osv. Men vad hjälper det om människorna i byggnaden känns kall och osäker? Är det byggnaden och inredningen i en kyrka som ska vara inbjudande eller är det varme, äkthet hos människorna i byggnader som bjuda in? Jag vill inte komma till en gudstjänst och bli underhållen. Jag tror många som kommer till en gudstjänst vill ha mötet. Mötet med en Gud som ser mig som jag är och vill förvandla mitt liv till mer än vad det är. Jag tror inte gudstjänstbesökarna, vare sig vi som har en tro eller ännu inte vill bara bli strykern medhårs. I längden blir man uttråkad och bekväm. Som kristen vill jag bli ledd till att växa i tro så jag kan stå emot när det storma runt mig. Att stå stadigt med fötterna på jorden och hoppet förankrad inför Guds tron så jag inte vackla och svänga kappan efter vinden. Stadig förbidade jag Herren....

fredag 23 februari 2018

En upplyftande kväll

En upplyftande kväll
 
Med Tomas Sjödin. Min kompis och jag åkte till Equmeniakyrkan i Vårgårda igår. De har något som heter Andligvägledning och igår bjöd de dit Tomas Sjödin.
 
Tomas Sjödin är författare, pastor, radiopratare, krönikör mm och när han gick fram och skulle börja tala så sa han: "Finns det någon ljudtekniker här? Kan du skruva ned ljudet lite? Det är lite för mycket Tomas Sjödin här." Jag har lyssnat till honom tidigare och har läst några av hans böcker. Senast hörde jag honom i november 2017 under GLS (Global Leadership Summit) i Göteborg. Då var huvudtalaren Bill Hybels från USA. Men jag minns Tomas Sjödin mest. Hans ödmjukhet. Även den här gången tonade han ned sig själv.
 
Han kom till Vårgårda för att tala ur sin bok "Den som hittar sin plats tar ingen annans". Ja, ur sin bok inte om sin bok. Han var inte där för att "promota" sin bok och höja försäljningssiffror. Han var där för att ge andligvägledning. För han tror att Gud har en plan/en plats för oss alla. Till skillnad från min kompis så förde jag inte någon anteckningar. Men det finns några saker som fastnade.
 
Tomas Sjödin talade om sitt förnamn Tomas som har sin namne bland en av de tolv lärjungarna till Jesus. Ni gissade vem det var eller hur? Tomas Tvivlaren. Men Tomas betyder inte tvivlare sa Tomas Sjödin. Tomas betyder tvillingen. Det står ingenstans i NT om Tomas hade en tvilling. Däremot är han förknippad med tvivel. Men det är inte den rätta bilden sa Tomas Sjödin och han gjorde en research. Han följde lärjungen Tomas fotspår och det ledde honom ända till södra Indien och där fick han veta att  Jesus lärjunge Tomas grundade sju församlingar där och led även där martyrdöd. Med det menade Tomas Sjödin att man kan bli upplyft från en plats (som tvivlaren) till en annan plats där man mötte sin "tvilling".
 
Vidare gav Tomas Sjödin några tips/råd på hur man hittar sin plats. Det handlar inte om att förverkliga sig själv. För att hitta sin plats måste man stanna upp. Var stilla och fånga/lyssna in Guds röst. Lyssna in sin egen innersta längtan. När man har hittat sin plats ger man också utrymmer för andra att hitta sin. Det andra rådet var att samtala med någon/några andra. Vågar berätta för andra sina egna drömmar. Att hitta sig själv är att ge ut sig själv.
 
Han berättade om sina erfarenheter som pastor och sa att en av ledares uppgifter är att lyfta andra människor. Det handlar inte att fylla uppgifter med människor. Utan det handlar mer om att hjälpa människor att hitta deras gåvor och skapa utrymmer så att personen och dennes gåvor kan blomma. .  I Smynakyrkan där han arbetar håller de på med så kallade blomsamtal. Under dessa samtal hjälpa de sina medlemmar att hitta sin plats i församlingen. Det blir stor välsignelser. Han berättade bl a om en pensionär som tänkte ta det lugnt och fixa sitt hem. Efter ett år blev hon färdig med det och undrade vad hon skulle göra härnäst. De hade ett "blomsamtal" och upptäckte att hon var en fantastisk organisatör. Nu är hon en i ledarstaben. Vilken tröst! Gud har visst ingen bäst-före-datum stämplat på våra pannor.
 
Efter mötet fick jag ett litet samtal med Tomas Sjödin. Jag frågade honom hur många medlemmar de har i Smynakyrkan. "Lite över 3000 och vi håller på med blomsamtal...." Jag tror att jag tappade min hakan ned på bänken. Lite över 3000 medlemmar och pastorerna tar sig tid att hjälpa medlemmarna att hitta sin plats?!
 
När mötet var slut åkte jag ensam hem. Min kompis hittade ett par som hon kunde åka hem med så att jag slapp köra in till stan och sedan tillbaka hem. Vilken omtänksamhet. I min ensamhet i bilen kände jag mig glad och upplyft. Gud har en plats också för mig trots min ålder och mina begränsningar. Nu gäller det att lyssna in och sedan våga ta platsen.  
 


torsdag 1 februari 2018

En pärms förvandling

Hej,
Det här grå regnig väder ger mig goda anledning att stanna inomhus och med gott samvete scrappa av hjärtats lust. Köpte en grå, lite tråkig pärm. Valde den just med tanken att jag kan göra om den till mitt eget tyckande.
 
 
Mönsterpapper med damen hade jag sparat ett bra tag och nu passade det jätte bra för min pärm. Annars har jag använt papper från Maja Design och Graphic 45 "A portrait of a lady Collection". Älskar den här papperskollektionen. Den har så vackra bilder. Älskar Graphic 45s papper.
 
 
Inne i pärmen har jag valt Pion Designs papper. De små färgbilderna köpte jag för ett par år sedan.
 
 
Baksidan ser ut så här. Bilder med bilar är också från Pion Design. Bilden i mitten är från Heartfelt Creations "Coffee talk Collection".
 
 
Det var allt för den här gången. 

torsdag 25 januari 2018

En resa bakåt i tiden

Hej!
Tiden går fort och det är redan torsdag och januari månad går mot sitt slut. Nu är det bara 11 månader till jul. Å vad skönt. Först vill jag ha påsk, sommar, sol, semester..... men idag vill jag visa hur jag har förberett mig för en resa bakåt i tiden. Nej, jag har inte uppfunnit något tidsmaskin. Resan får färdas i tanken. Jag ska börja ett bibelstudier om Romarbrevet.
 
 
Inför bibelstudier vill jag ha ett anteckningsbok. Köpte ett par såna skrivböcker. Enkel och billig. Men inte riktig i min smak.
 
 
Inga problem för en scrappare som jag. Klädde om den med papper från Graphic 45 och Heartfelt Creations. En förvandlat framsida.
 
 
Baksidan på skrivboken.
 
 
Skrivboken, bibeln och boken "En guide till Romarbrevet". Nu är jag klar för resan.
 
 
Innan jag avslutar inlägget vill jag ge ett par lästips.
 
Boken "Krigen i Gamla Testament - ett försök att förstå" på bokens baksidan beskrivs det så här: "Kan man verkligen lita på Gamla Testamentet? Frågan har på senare tid blivit allt mer aktuell. Särskilt brännande blir den i relation till Gamla Testamentets skildringar av krig i Guds namn. Innebär inte dessa att Bibeln är moraliskt korrupt? Vilka blir konsekvenserna om vi idag tar bibeltexter som handlar om krig, väld och dom på allvar? I denna bok, som är en reviderad och utökad nyutgåva, får vi följa teologen Olof Edsinger när han går i närkamp med dessa och andra frågor....."
 
Den andra boken är förstås "En guide till Romarbrevet." och författaren skriver : "Få texter har förvandlat så många människors liv som Romarbrevet. I sällskap med Paulus kastas vi in i några av tillvarons mest grundläggande frågor" Boken är också skriven av Olof Edsinger.
 
Hoppas att ni fick lite inspiration till det ene och/eller det andra.